Besök på mattelektioner.

Något som är väldigt roligt är när jag kan komma ut till skolorna och vara med på mattelektioner. Jag kan få en liten bild av hur man arbetar ute på skolorna och även få en chans att dela med mig av det jag sett.

På Källeskolan var jag med Anna i en åk 2.

Att se samband mellan addition och subtraktion är en viktig kunskap. De tydliggjorde detta med multilinkkuber där de satte ihop 9 stycken till en stav och jämförde den med en annan stav som var 13 multilinkkuber lång. Här tränas även likhetstecknet, en hel del begrepp samt att subtraktion inte bara är ta bort utan också uttrycker en skillnad.

"Hur många fler har min kamrat än vad jag har?" " Hur många färre har jag?"
"Hur stor är skillnaden?"
"Hur många behöver jag för att vi ska ha lika många?" " Hur många fattas?"

Detta kan skrivas både med addition och subtraktion.

9 + _ = 13                13 - 9 =              13 - _ = 9

13 = 9 + 4                                            13
13 = 4 + 9                                          4    9
13 - 9 = 4
13 - 4 = 9

Eleverna satt två och två och jämförde olika antal multilinkkuber och skrev upp alla talkombinationerna.

I en 3:a hos Sissi hade de "Rönnbärsmatte". Eleverna uppskattade hur många rönnbär det var på den kvist de fått. Sedan räknades dessa och träddes upp på en tråd som sedan mättes.
Alla vackra "Rönnbärslängder" sattes upp och de skulle sedan mäta dem igen om några veckor för att se om längden ändrat sig.

Hos Madeleine i 6:an spelade eleverna Hexagonspelet.

Detta spel är gjort av Kristina Wallin och Jan Ekelöf från Karlstads Universitet som jag fick när jag gick lärarlyftskursen "Kreativ matematik". Den kursen önskar jag att alla fick gå för vi fick så mycket kreativa idéer med oss därifrån.
De som gick studiecirkeln "Förstå och använda tal" fick tips på en del spel att göra med eleverna. I Hexagonspelet tränas huvudräkning när de utför räkneoperationer med tre tal som tärningarna visat för att bilda så många olika tal som möjligt.

Eleverna satt i smågrupper och hjälptes åt. Sedan samlades hela klassen för att jämföra hur många tal man lyckats få och hur de tänkt för att få dessa.

På Mariebergsskolan var jag med i en etta hos Emelie och Camilla.

De berättade att de precis startat en skolblogg (se i blogglistan) där de skriver och visar vad de arbetat med. Föräldrar kan gå in och titta och veta lite mer om arbetet i skolan.

Undersökningar visar att lärare allt för ofta utgår från matteböckerna och låter den styra undervisningen. Man förlitar sig på att alla "bitarna" som eleverna ska ha med sig täcks upp av läroboken vilket inte är fallet. I Lgr 11 har det blivit än tydligare med de olika förmågor som matematikundervisningen ska innehålla och dessa kommer man inte åt om eleverna sitter själva och räknar i sina matteböcker.

De tre lärarna Emelie, Camilla och Josefine som arbetar med de två ettorna försöker göra sitt eget mattematerial och bara använda matteböckerna som färdighetsträning.  Nu var det arbete kring tiokompisarna som de höll på med.

Här är tiokompisarna uppsatta på dörren. Stora/längsta 9:an går tillsammans med minsta/kortaste 1:an. 5:orna är lika stora/långa. Se mer på deras blogg hur de arbetade med detta. 

På ett stort papper som var indelat i 10 rutor skrev eleverna vilka tiokompisarna var. De ritade lika många saker, i detta fallet hjärtan samt lade multilinkkuber som de ritade av. En kub på ena sidan strecket och då blev det nio på den andra sidan.

Visst blev det fint!

Klassen arbetade mycket koncentrerat och lite lugn musik spelades i bakgrunden.

Här är det flera representationsformer av talet 10 som eleverna arbetade med. Konkret fick de lägga multilinkkuber, de ritade av dessa och gjorde även bilder på annat. De fick beskriva med ord hur de tänkte när vi gick omkring och pratade med dem.

Längst upp på varje bänk satt en liten tallinje från 0 till 10. Den skulle bytas ut mot en som gick till 20 sen.

Bara att se talen på en tallinje varje dag gör att eleverna får mer koll på hur talen sitter i förhållende till varandra.
En sån enkel sak som kan göra så mycket nytta!

Sedan kunde jag inte låta bli att ta kort på dessa "bönspöken" som de kallar dem.

Helt vanliga vita bönor som de målat på och använder att plocka och räkna med.









Sedan var jag med på Ardalaskolan en dag.

I Johannas 2:a arbetade eleverna i boken "Mästerkatten" som de precis bytt till. I början på varje kapitel utgår den från en saga som matten sedan byggs upp kring.
Vi var flera lärare med i klassen samtidigt så vi gick runt och hjälpte eleverna. De arbetade med addition, subtraktion och lika-med-tecknets betydelse. En del elever använde plockisar och en elev hade en våg för att se när talen vägde jämnt.

4 + 3 = 7

3 + 4 = 7

Sedan hade Johanna hittat en Power-point-presentation på lektion.se där vi ramsräknade 10-skutt och

 2-skutt på en hundraruta. Alla elever räknade för fullt!

Att bara ha 100-rutan framme och göra upptäckter hur den är uppbyggd är bra övningar för att få god taluppfattning.

Vad händer om man står på talet 34 och flyttar ett steg åt höger? Ett steg åt vänster? Ett steg uppåt? Ett steg nedåt?

Två steg åt höger?  Två steg åt vänster? Två steg uppåt? Två steg nedåt?

Hur kan detta uttryckas med mattespråket?

34 + 1

34 - 1

34 - 10

34 + 10

Hoppa 10-skutt och börja på talet 22.

Hoppa 2-skutt och börja på talet 51.

Hoppa 2-skutt baklänges och börja på talet 79.

Från NCM:s Strävor finns här fler övningar med 100-rutan.

I en trea arbetade Marianne som hade en introduktion på ett nytt kapitel från boken Mattemästaren som handlade om bondestenåldern. Utifrån en berättelse såg de på bilder och pratade kring dem. Det blev uppskattningar av avstånd, vikt, mått och en del multiplikation. Sedan arbetade eleverna vidare i boken innan vi åt en trevlig lunch i klassrummet.

Hos Eva och hälften av hennes 1:or satt vi på golvet och eleverna visade olika fingertal.

Här är det siffran 4. Alla skulle använda vänster hand, för läsriktningen är från vänster till höger och då börjar man med 1 = vänster lillfinger, 2 = vänster ringfinger osv


Eva tog i hand och hälsade "Goddag" på de elever som inte visste höger och vänster. Då var det den handen som man inte hälsade med alltså.

Sedan kom ett snöre fram och eleverna skulle peka på var de trodde 5 var på snöret om 0 var i början och 10 i slutet.

Det var inte helt lätt men ord som hälften kom fram och någon måttade med fingrarna som om det skulle få plats 10 tal på snöret.

Det var mer prat om talet 5 och eleverna fick arbeta i ett litet häfte och på tavlan med att spåra siffran, skriva den, rita 5 saker och dela upp 5 på olika sätt och rita detta.

Bäst av allt är nog bemötandet ute på skolorna. Att vara välkommen att vara med i klassrummen, och som sagt hör av er om ni undrar eller vill ha hjälp med något.